I-landsproblem, hjälp

Hej övergivna blogg.

Nu har vi äntligen köpt oss en liten bil, så skönt! En liten Nissan SX -95. Det känns som att den bara är min dock, eftersom Luis inte har lärt sig köra än. Det har faktiskt bara blivit ett tillfälle för övning och han var inte jätteförtjust. Skitsvårt och stressigt. Som vi alla kände första gångerna vid växellådan! Det svåra här är att hitta en tom plats att öva på. Alla stora affärer med stora parkeringar är öppna 24h, vilket gör att vi måste träna sena kvällar. Och det har inte blivit av.  Så jag kallas privatchauffören! L.A. trafiken lärde jag mig väldigt snabbt och det är inte så krångligt som det ser ut. Vilken amerikan skulle då klara av att köra, automat or not…

Det går bra för Luis på båda jobben och idag får han lön från båda ställen, vilket betyder att vi nu har bevis på hans inkomst och kan gå till immigrationsverket igen för att fylla i alla papper om att han har råd att vara min ”försörjare”. Perfekt! Luis är ledig på tisdag så då blir det att köra raka vägen dit på morgonen. Blir galen av att inte jobba när man vet vad man är kapabel till. Salongs-jobbet går det lite sådär med, chefen är så seg med att få saker gjorda. Oerhört stressad kanske man också kan beskriva det. Så man får ligga på hur mycket som helst för att det ska hända något. Luis fixade ett jobb till hennes son nu i veckan, så kanske skulle hon kunna betala mig lite svart. Det känns dock som att det ska hända något rätt snart för att det ska vara värt det. Hon vill ge en veckas upplärning innan jag kan börja på riktigt och ja, om  hon drar ut på det för mycket så hinner jag ju knappt jobba där innan jag får mina papper och säger adjö.

För ett par dagar sedan tog vi med Luis’ systerdotter till The L.A. Zoo. Ungen heter Delilah och är hemma i lägenheten riktigt jobbig. Skrikig och gråtig och gillar våld i allmänhet. Så när vi kom med förslaget att ta henne till djurparken fick vi knappt göra det då alla trodde att hon skulle förstöra för oss och skrika hela vägen dit eftersom mamma inte följde med. Jag och Luis har dock kommit på teorin att hon uppför sig så för att  hon är det mest rastlösa barnet som finns. Hennes mamma leker aldrig med henne, ingen pratar med henne eller ger henne någon uppmärksamhet hemma. Och visst hade vi rätt. Delilah var sjukt glad hela resan och tyckte det var jättekul. Poäng till oss.

Eftersom vi bor i Koreatown har vi försökt att vidga våra kulinariska vyer lite mer. Finns restauranger ÖVERALLT! Så en kväll gick vi till en Korean bbq som vi går förbi varje dag och som alltid är överfull med koreaner. Restaurangen ser inte ut att vara så mycket för världen men maten…. oj oj. Första gången vi åt Korean bbq och inte den sista kan jag lova. Det var hur mycket mat som helst, rått kött som man fick grilla själv. Massa kimchi och ungefär 12 tillbehör till. Öl ingick i den billiga maten och ägaren var underbar. Favorit!

Till lunch en dag gick vi till ett stort koreanskt köpcentrum och dess Food Court. Ca 7 restauranger i samma lokal där man kan gå runt och beställa från vilken man vill. Även här var det riktigt billigt, speciellt med tanke på hur mycket mat man fick. Beställde man en rätt fick man massa tillbehör (kimchi, soppa, potatissallader, främmande grönsaker osv), vilket man aldrig tackar nej till! Väldigt spännande och värt ett par besök för att testa lite olika saker.

Jag måste nämna att jag är väldigt stolt över Luis ! Han har nu gjort det första skriftliga testet för LAPD Academy. Nu väntas det spänt i några veckor för att få svar om han kommer vidare till nästa steg. Vilket han har gjort en gång förut men kom inte vidare efter det. Han tycker dock att det känns mycket bättre efter den här gången, att han svarade bättre på frågorna osv. Kanske krävs det att man gör testen ett par gånger för att lyckas!

Nu är det så att jag har ett i-landsproblem här. Ett fruktansvärt irriterande sådant. Jag behöver er hjälp. Disktrasorna i det här landet är fan gjorda utav typ nylon. Jag skojar inte.. det går inte att torka upp något!! Någonting måste ha hamnat amerikanerna om bakfötterna när de tillverkade dessa. Eller så har de inte kommit på än att disktrasorna faktiskt kan användas till att både ta bort fläckar OCH suga upp vätska. För övrigt fastnar allt material, smulor, i dem där de bosätter sig i all framtid. Min vädjan är nu att någon snäll själ, eller fler för all del, skickar mig ett par svenska disktrasor!

Jennifer Hermansson ,
125 S Mariposa Ave Apt 20
90004 Los Angeles, CA

(Japp, nu kan ni också se exakt var jag bor)

Tack så mycket mina kära vänner ! Jag dräper er inte om en kexchoklad eller liknande råkar följa med 😉

Publicerat i immigration, Sightseeing | 8 kommentarer

Rullar på

Här kommer uppdateringarnas uppdatering. Det har hänt väldigt mycket på kort tid, tack  och lov! Hade hunnit börja bli lite halvt nojig.

Luis har äntligen fått ett till jobb! Yaaay! Vilket betyder att han nu har tillräcklig årsinkomst för att han ska kunna vara min financial support. Han jobbar 3,5h extra 4 mornar i veckan i en inredningsbutik där han tvättar golven innan öppning. Ett jobb är ett jobb, glamoröst eller inte. Vi kan gå till immigrationsverket och fylla i allt det sista som krävs och skicka in min ansökan om två veckor, när han fått sin första lönespec. De kräver det för att se att han inte ljuger angående sin inkomst.. Mitt visum går ut 16 mars om jag inte minns fel, vilket betyder att vi hinner skicka in allting innan dess och jag slipper vara här illegalt. Puh.

I onsdags var vi hemma hos en kompis till Luis. Den här kompisen är faktiskt född i Sverige och bodde där till han fyllde 9år, av persiskt ursprung dock. Han kommer inte ihåg ett skit svenska, synd! När hans mamma kom hem började hon prata svenska med mig och även fast den var lite ringrostig så var den riktigt bra! Mamman har ett par väldigt framgångsrika hårsalonger i Santa Monica och efter ett par minuters chattande erbjöd hon mig ett helgjobb där i receptionen! Tjejen som är receptionist nu ska successivt börja att klippa mer och mer och hon behöver därför en ersättare. JAAA! Det är ju inte så lätt att jobba svart på ett nice ställe. Jag är inte den som är den.. Ikväll ska jag och Luis gå ut med dem två på middag, blir kalas. Förhoppningsvis kan jag börja med lite upplärning nästa vecka.

Just nu håller vi också på att leta bil för fullt! Vi har blivit aningen trötta på att vänta på bussar 24/7 och eftersom kommunaltrafiken inte är fullt utvecklad här så får man vänta och vänta.. Plus att det inte finns linjer överallt, så vissa ställen kan man inte ta sig till. Det blir ju ingen Ferrari, men nästan. En liten Hyundai från -00 ska vi dra och kolla på senare idag. Blir nog bra det där! Skaffar vi en automat (90% av bilarna här) så är det jag som får övningsköra en runda innan jag ger mig ut i trafiken, har bara kört det en gång och minns att det var väldigt ovant och lite ryckigt. Blir det däremot en manuell ”stick shift”, så är det jag som håller i kvällslektioner med Luis på någon parkering 😉 Skulle vara väldigt kul att åka på lite spontana roadtrips då och då. Inte för att man kommer så långt här.. 3h österut och man är knappt ute ur stan..

Som jag antar att ingen har missat; Whitney Hustons död. Självklart var hon tvungen att dö på hotellet (Beverly Hilton) som ligger precis vid Luis buss-stop till jobbet. Alltid kaos där pga alla fans som vill sörja och självklart tidigare, pressen. Igår hängde jag med honom till gymmet när han skulle jobba. Det var lugn och ro i hörnet där alla hennes memorial-prylar är. Tills en galen, svart dam (påminde mycket om Naomi Campbell) som parkerade sin bil mitt ute i gatan, i filen, gick ut och började gråta och ta massa bilder. Fler och fler bilar tog sig inte fram pga hennes blockerande bil och det blev ett j* liv, massa tutande och skrik. Hon sket fullständigt i det och fortsatte sörja. Efter, hm 10minuter, bestämde hon sig för att köra iväg. För övrigt är det bara massa asiater som står där och tar massa bilder. Surprise! 

Vår 30års-hemmamiddag för Rebecca, Luis syster, blev förövrigt lyckad! Speciellt den indiska huvudrätten. Se och avundas! 

Jag har förresten kommit underfund med att jag aldrig kommer att bli kanonduktig på att skriva blogginlägg varje dag och vara ett fantastiskt exemplar för uppdateringarnas uppdaterare. Jag hoppas det duger ändå. 

Publicerat i immigration, Sightseeing | Märkt , , , | 5 kommentarer

År hit och dit

Vi söker jobb åt Luis för fulla muggar, det går lite halvsegt framåt. Trots det überbra CV som jag skrev åt honom! Har på känn att det kommer hända något inom en snar framtid dock, håller alla tummar och tår.

Så allt är som vanligt! Vi har gjort några små utflykter. En väldigt trevlig var till Long Beach. Packade lite pastasallad och vin till en mysig picnic som vi hade i hamnen. Utsikten bestod bla utav Queen Mary II, ett pampigt och hemsökt skepp. Hade gärna gått på en spök-tur, men det var ganska dyrt och det fanns ingen garanti att vi skulle få se något utöver det vanliga 😉 Long Beach är väldigt nyrenoverat och snyggt, men som i de flesta områdena här är gettot inte alls långt borta.. Ned mot Long Beach ligger de värsta gettona i LA, vilket märktes ganska så rejält när vi åkte tåget dit. På väldigt många utav stationerna kryllade det med poliser som arresterade, först och främst, afro-Americans. Överallt. Läskiga typer som klev på tåget osv osv.. Men det är rätt spännande att ha sett det faktiskt.

Det är födelsedagar till höger och vänster nu runt den här tiden.. Alltid ”någon kompis kompis” som har en födelsedagsfest. Vi har dock hoppat över det mesta men 50% av barnen i Luis familj (2st) fyller år 9 – och 10 februari så de har vi firat. Luis lillebror, Rafael, hade vi en överraskningsfest för. Vi mosade in hans kompisar i ett litet rum och en annan vän hade i uppdrag att leda hem R efter skolan. Det var rätt kul faktiskt, att umgås med 12st 17/18-åringar, kände mig ung på nytt! Rebecca, Luis äldsta syster fyllde 30år igår. Det ska vi fira ikväll med en 3-rätters middag hemma hos oss. Luis, Rebecca, Aurora och the Master chef (moi). Eftersom A är vegetarian/ i vissa fall vegan så blir allt utom desserten vegan-vänligt. Till förrätt blir den en liten soppa av gröna ärtor och ett par andra vänligt i slängda grönsaker. Stänker nog i lite vitt vin och toppar med creme fraiche. Håller på och gör vitlöks-brödpinnar i ugnen just nu. Huvudrätten blir en indisk gryta med couscous och en nice sallad. Efterrätten kommer bestå av en bär-och limepaj. Får se hur det slutar! Bilder kommer.

Nej nu ska jag börja förbereda lite, ska bli bättre på att uppdatera bloggen. Lovar.

Publicerat i Sightseeing | Märkt | 2 kommentarer

Klippklipp

Före klippningNu har jag äntligen bildbevis på hur duktig jag är på att klippa Luis! Efter klippningKunde inte låta kraken gå på födelsedagskalas i afro. I helgen fyllde en kompis till Luis och Aurora år, så vi klädde på oss fin-slipsarna och begav oss till Universal City och en nattklubb som heter Infusion. Innan dess var jag inte sämre värdinna än att jag lagade grymma burritos till mina små mexikaner. Var väldigt uppskattat! Även som fyllemat efteråt.

Klubben var helt okej, aningen liten enligt mitt tycke och smak. Eller så var det bara en väldigt dåligt planerad planyta. Cougars fanns det gott om! Det var rätt kul att övervaka deras party-moves och inte minst se hur de fångade in sina 20 år yngre ragg. You go mamas. Tiden gick väldigt snabbt tack vare lite dans och långa toalettköer. Duktigt av mig att glömma kameran i jackan, jag som börjat foto-dokumentera allt så väl. Vips som det var, var vi tvungna att lämna stället för att någon fylle-däckat. Inte var det jag, den här gången heller, puh. Nej, födelsedagsbarnet hade fått i sig lite för mycket. Och eftersom hennes kille (en ännu bättre vän till oss) var även vår chaufför för aftonen, var vi därmed tvungna att säga adjö till Infusion. Inget oss emot, speciellt inte Luis som skulle åka till jobbet kl 05.00 dagen efter/samma dag ;/ Han sov väl 2h kanske men tog sig i tid till jobbet, strongt gjort. Själv märkte jag inte ens hans alarm..

Angående jobbsökandet för Luis så känns det som att det går framåt. Han har fått ett par positiva svar från lager-företag där han skulle tjäna minst dubbelt så mycket som han gör nu. Samtidigt som han skulle ha bekvämare arbetstider och antagligen närmare till jobbet också eftersom de jobben är i Downtown (ca 30-40min bort) och han nu jobbar mellan Beverly Hills och Santa Monica (ca 1h-1,5h). Håller alla fingrar och tår hårt!!

En fördel (men bara en) med Luis nuvarande jobb på ett av LA’s bästa gym, är såklart att vi kan träna gratis. Ett medlemskap som annars ligger på en $500/månad! Jag smygfotade lite idag, men ville inte verka allt för skum så det blev bara ett par bilder.. Väldigt fint är det i alla fall, men fräscha, nya maskiner, pooler, sun decks, bastu, jacuzzi, spa, frisör, restauranger, affärer.. allt. Det ger mig en liten extra träningslust att veta att jag måste passa på nu för att han förhoppningsvis slutar snart.

Ikväll blir det NY steak med pomme anna, rödvinssås och en fin sallad. Kokta rödbetor med riven parmesan, som jag längtat mig tokig efter. Ett par glas zinfandel eller två. Tack och hej.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 2 kommentarer

Mexico (market) to China (town)

De senaste par dagarna har lill-mexikanen varit ledig och jag bestämde mig för att investera i ett nytt månadskort för kommunaltrafiken. Detta resulterade i mycket flängade och många bilder! Enjoy.

Som bekant finns det hundratals kända platser i L.A. där zhe Mexicans har bestämt sig för att göra till sina. Nyligen besökte vi en liten, genuin marknad – Olvera street market, där man kan hitta det mesta utav mexikanska prylar. Om man nu känner ett otroligt behov av saker som ler-fat, ponchos eller maracas, så har man kommit rätt! Restauranger finns det några stycken utav,  ett par lite finare och dyrare, Olvera street marketdär de har alkoholrättigheter och irriterande mariachi-band som spelar vettet ur gästerna. Finns även budgetvarianter för de inte lika margaritas-törstiga besökarna: hål i väggen – varianten. Prisvärd och riktigt god mat, framför allt genuin, oftast tillagad av en liten, lagom rund mexitant. Got to love it. Vi åt aldrig mat, men hittade ett litet bageri där Luis tvingade på mig en ”churro”. Kort beskrivning: munk-liknande deg i avlång variant som gräddats halvhård, därefter rullats i socker och kanel. Ny favorit. Besvikelsen över att bageriet inte hade ”agua de fresa” var dock stor. Det är vatten smaksatt med jordgubbar och aningen mjölk. Enligt mina ögon och smaklökar är det är smalare variant av milkshake. På plats finns även L.A.s äldsta hus, byggt år 1818. Inget häpnadsväckande för en person som bott i en stad som är äldre än 200år – ungefär alla.

Efter att ha avklarat den mexikanska marknaden bestämde vi oss för att ta en tripp till Kina när vi ändå var i krokarna. Både Olvera street market och Chinatown ligger i närheten av varandra djupt inne i hjärtat av Downtown.

Det var min första tur till Chinatown, har bara varit till Little Tokyo innan, som är en riktigt gullig liten stadsdel som består av ett fint litet torg, massa restauranger och ett par butiker. Så jag förväntade mig någon liknande fast x2. Det är nog till storleken ca x50 av vad Little Tokyo är.. Riktigt stort och coolt! Hade man vaknat upp där på morgonen hade det bara varit bilarnas registreringsskyltar som kunnat avslöja att man inte var i Kina. Husen, bensinstationerna, gatorna, skyltarna, allt är i Chinese-style. Till och med Luis kände sig lite asiatisk. Området är väldigt rent och snyggt, full med restauranger och  butiker. Vill absolut gå dit någon kväll för lite peking-anka! De populäraste butikerna bestod av hälsoprodukter, porslin, smycken och västar. Japp, västar. Vi kom fram till slutsatsen att kineser måste älska att klä sig i väst. Efterfrågan måste vara skyhög eftersom varannan klädbutik nischat in sig på just det, enligt de själva, moderika plagget. Invest! Inne i pryl-affärerna, som i princip bara sålde ätpinnar, statyer, lanternor och diverse skit, tycker de onekligen att desto guldigare desto bättre! Har man en 2m hög drake inne i lägenheten så är det inte pampigt nog. Är den däremot i guld, då kan man imponera grannarna. Chinatown slutar nog aldrig att förvåna en svenska och dess lill-mexi, värt ett besök eller två!

Man kan ställa sig frågan varför man flyttar till ett nytt land för att sedan göra det identiskt med sitt gamla. Sakta men säkert kommer det upp röda timmerstugor, blåbärsris, tallar, granar och flaggstänger i mitt kvarter, var så säkra.

Publicerat i Sightseeing | Lämna en kommentar

Downs and ups

En snabb liten uppdatering om vad som har hänt senast!

Liten lätt panik har spridit sig gällande visum-ansökan sedan vårt ”sista hopp” inte ville ställa upp. Så nu har vi lagt co-signer-tanken på hyllan och börjat leta ett extra jobb till Luis istället. Allt blir så mycket lättare om bara han har nog med inkomst. Två extra pass till i veckan och han tjänar tillräckligt. Då var det bara att hitta ett jobb som kan jobba med de tiderna han är ledig… Företaget han jobbar för nu ville inte ha någon som jobbar övertid, så det gick inte. Vi har testat ett par andra ställen hittills utan vidare framgång.

För ett par dagar sedan var vi på en riktigt mysig date till The Grove (en plats med massa affärer, några restauranger och en biograf. Ligger vid sidan av Farmers Market). Det klassiska valet för middag + bio brukar bli Hollywood, men jag kände att vi hängt lite för mycket där i sista tiden och det var dags för något annat. The Grove är ofta smällfullt på helgerna, men vi klarade oss rätt bra. Först hade vi tänkt äta på The Cheesecake factory,. för att sedan gå och kolla på The Grey, som hade premiär för inte så länge sedan. Restaurangen var tyvärr smockad. The Grove är som sagt väldigt populärt, men har förvånansvärt få restauranger. Vi beslutade oss för ett italienskt ställe som hade en fin uteservering. Pizza-fanatikern Luis blev besviken över de tunna, italienska pizzorna. Inte mer imponerad blev han när jag sa att det är så de serveras i Europa.. Jag provade på en svart pasta med lite blandad sea food, helt okej. Till det drack vi en grym flaska amerikansk Riesling, tip top! Det var en sen föreställning vi köpt biljetter till, så efter att blivit utkastade från restaurangen (kändes som det när servitrisen kom med notan mitt i desserten utan att vi sagt något), gick vi till en mysig bar i en fin, liten gränd och tog oss ett par drinkar. Som sagt såg vi The Grey efteråt. Hade lite svårt att koncentrera mig för mina händer så sjukt flottiga av de amerikanska popcornen med tillsatt flytande smör.. Annars var filmen inte bland mina favoriter. Luis tyckte dock

att den var bra. Jag satt mest och väntade på något som aldrig hände. Se för er själva! En annorlunda film med ett annorlunda slut, vilket kanske är skönt för omväxlings skull om man tänker efter.

 

 

Publicerat i immigration, Sightseeing | Märkt , , | Lämna en kommentar

Olidlig väntan.

Den här veckan har jag varit ute och flängt förvånansvärt lite. Kan vara för att mitt buss/tunnelbanekort har gått ut och jag varit för lat och snål för att ladda nytt. Har räknat ut att man måste använda det skapligt ofta för att det ska vara värt det, eller att man åker sträckor där man byter buss flera gånger. Här måste man tyvärr köpa ny biljett varje gång man stiger på en ny buss, inget går-ut-inom-en-timme här inte. Pyjamasen och soffan lockar också desto mer när temperaturen har varit lägre ett tag. Som kallast hade vi ca 13c  (säger min känsel) här några dagar, men nu kan jag snart inte skylla på värme-brist heller när det sakta har krupit upp till sköna 22c igen. Brukar ha badrumsfönstret öppet och köra på en kombination dusch – solning.

Det den senaste veckan har kretsat runt var, som vanligt, massa jobb gällande min immigration. Eftersom vi behövde en co-signer som skulle skriva på och ”gå i god” för att jag har råd till uppehälle i USA, så pratade jag med min kusins farmor som bor här i CA. Från det hållet fick vi dock ingen hjälp och vi var tvungna att på nytt börja spåna på hur vi ska få ihop allt. Efter ett par minuter på miniräknaren konstaterade vi att det inte saknades mycket inkomst alls för att Luis ensam ska få vara den ”försörjande”. Nu har jakten på ett extrajobb till lillen därför inletts. Chefen på hans nuvarande jobb verkar tycka väldigt bra om honom och har därför lovat att se över hans schema och ge honom bättre tider. Uppe-med-tuppen-Luis jobbar hellre tidigt på morgonen och kommer hem skapligt runt kl 13-14 än, som nu, att han kommer hem kl 01. Då kan han även jobba kväll ett par dagar i veckan. Bättre inkomst under tre månader (tiden det tar innan jag får mitt visum) och sjukt mycket mindre krångel när det kommer till mitt visum. Blir nog bra det här till slut.

Igår var vi och storhandlade för att få matlagningen och ekonomin lite mer organiserad. Tycker det är riktigt skönt att planera maträtter och gå och handla mat för en hel vecka. Jag märker att jag sparar väldigt mycket pengar på det sättet, plus att det är skönt att inte behöva ränna till affären varje dag. Skönt att veta vad det är för mat man ska laga på kvällen så det inte blir tanke-torka som slutar i Pizza Hut. Storkok är också en favorit! Speciellt eftersom Luis tar med lunch till jobbet också. Lagade lasagne till en smärre afrikansk stam igår, hur bra som helst. Senare på kvällen begav vi oss till Hollywood för att gå på bio. Enda sedan jag såg trailern för filmen Contraband har jag velat se den. Gick in på biografens hemsida och såg att den gick i skaplig tid, perfekt. Men på någon olycklig vänster gick den alla dagar, förutom igår kväll. Så klart. Ingen annan utav filmerna var av intresse så promenaden gick vidare. De två basketlagen från LA; LA Lakers och LA Clippers möttes igår i en väldigt känsloladdad match. Vi tog oss därför till Cabo Cantina, en sportbar, där vi såg sista halvan utav matchen. Som tur var, vann Lakers och jag slapp dra runt på en sur Luis. Baren bredvid hade inbjudande slush-drinkar och vi bestämde oss för att ta en varsin för att fira vinsten. Jag vet inte riktigt om jag kan rekommendera det trots den goda smaken. Hur mycket man än drack verkade den iskalla massan aldrig minska och efter uppskattningsvis 40 minuter utav brain-freeze gav vi upp och gick hem. En mysig tur på stan. 

Apropå konstiga människor här i Staterna.. För ett par dagar sedan när jag gick till affären här ett par kvarter bort så blev jag stoppad av en man. Han var vit, ca 50 år och såg lite lätt hemlös ut. Chockad över att en vit tjej kom ensam gående på gatan i ett område med bara latinos och koreaner, var han ”tvungen att stoppa mig”. Jag fick rådet att bära en luv-tröja för att inte bli kidnappad av någon gangster, som enligt honom trånade efter blonda tjejer. Han pratade och pratade.. Var ganska rolig att kolla och lyssna på dock, för han var ruskigt högljudd samtidigt som han såg ut att vara riktigt lycklig. Solstråle, en smutsig sådan. Det läskiga var när han snabbt konstaterade att jag kom från Europa, utan att jag sagt något. Två sekunder senare ”hmm..Sweden huh?!”. ÄR DET SÅ UPPENBART! Enligt honom syntes det på långa vägar. Han rabblade upp ett par städer på svenska och avslutade artigt samtalet och gick. Kvar stod en chockad svenska. Ett klart fall av geni-som-det-slog-slint-för.

Over and out. Luleå. Umeå. Mottala. Malmö. Och ja just ja, Stockholm.

Publicerat i immigration | 1 kommentar