I-landsproblem, hjälp

Hej övergivna blogg.

Nu har vi äntligen köpt oss en liten bil, så skönt! En liten Nissan SX -95. Det känns som att den bara är min dock, eftersom Luis inte har lärt sig köra än. Det har faktiskt bara blivit ett tillfälle för övning och han var inte jätteförtjust. Skitsvårt och stressigt. Som vi alla kände första gångerna vid växellådan! Det svåra här är att hitta en tom plats att öva på. Alla stora affärer med stora parkeringar är öppna 24h, vilket gör att vi måste träna sena kvällar. Och det har inte blivit av.  Så jag kallas privatchauffören! L.A. trafiken lärde jag mig väldigt snabbt och det är inte så krångligt som det ser ut. Vilken amerikan skulle då klara av att köra, automat or not…

Det går bra för Luis på båda jobben och idag får han lön från båda ställen, vilket betyder att vi nu har bevis på hans inkomst och kan gå till immigrationsverket igen för att fylla i alla papper om att han har råd att vara min ”försörjare”. Perfekt! Luis är ledig på tisdag så då blir det att köra raka vägen dit på morgonen. Blir galen av att inte jobba när man vet vad man är kapabel till. Salongs-jobbet går det lite sådär med, chefen är så seg med att få saker gjorda. Oerhört stressad kanske man också kan beskriva det. Så man får ligga på hur mycket som helst för att det ska hända något. Luis fixade ett jobb till hennes son nu i veckan, så kanske skulle hon kunna betala mig lite svart. Det känns dock som att det ska hända något rätt snart för att det ska vara värt det. Hon vill ge en veckas upplärning innan jag kan börja på riktigt och ja, om  hon drar ut på det för mycket så hinner jag ju knappt jobba där innan jag får mina papper och säger adjö.

För ett par dagar sedan tog vi med Luis’ systerdotter till The L.A. Zoo. Ungen heter Delilah och är hemma i lägenheten riktigt jobbig. Skrikig och gråtig och gillar våld i allmänhet. Så när vi kom med förslaget att ta henne till djurparken fick vi knappt göra det då alla trodde att hon skulle förstöra för oss och skrika hela vägen dit eftersom mamma inte följde med. Jag och Luis har dock kommit på teorin att hon uppför sig så för att  hon är det mest rastlösa barnet som finns. Hennes mamma leker aldrig med henne, ingen pratar med henne eller ger henne någon uppmärksamhet hemma. Och visst hade vi rätt. Delilah var sjukt glad hela resan och tyckte det var jättekul. Poäng till oss.

Eftersom vi bor i Koreatown har vi försökt att vidga våra kulinariska vyer lite mer. Finns restauranger ÖVERALLT! Så en kväll gick vi till en Korean bbq som vi går förbi varje dag och som alltid är överfull med koreaner. Restaurangen ser inte ut att vara så mycket för världen men maten…. oj oj. Första gången vi åt Korean bbq och inte den sista kan jag lova. Det var hur mycket mat som helst, rått kött som man fick grilla själv. Massa kimchi och ungefär 12 tillbehör till. Öl ingick i den billiga maten och ägaren var underbar. Favorit!

Till lunch en dag gick vi till ett stort koreanskt köpcentrum och dess Food Court. Ca 7 restauranger i samma lokal där man kan gå runt och beställa från vilken man vill. Även här var det riktigt billigt, speciellt med tanke på hur mycket mat man fick. Beställde man en rätt fick man massa tillbehör (kimchi, soppa, potatissallader, främmande grönsaker osv), vilket man aldrig tackar nej till! Väldigt spännande och värt ett par besök för att testa lite olika saker.

Jag måste nämna att jag är väldigt stolt över Luis ! Han har nu gjort det första skriftliga testet för LAPD Academy. Nu väntas det spänt i några veckor för att få svar om han kommer vidare till nästa steg. Vilket han har gjort en gång förut men kom inte vidare efter det. Han tycker dock att det känns mycket bättre efter den här gången, att han svarade bättre på frågorna osv. Kanske krävs det att man gör testen ett par gånger för att lyckas!

Nu är det så att jag har ett i-landsproblem här. Ett fruktansvärt irriterande sådant. Jag behöver er hjälp. Disktrasorna i det här landet är fan gjorda utav typ nylon. Jag skojar inte.. det går inte att torka upp något!! Någonting måste ha hamnat amerikanerna om bakfötterna när de tillverkade dessa. Eller så har de inte kommit på än att disktrasorna faktiskt kan användas till att både ta bort fläckar OCH suga upp vätska. För övrigt fastnar allt material, smulor, i dem där de bosätter sig i all framtid. Min vädjan är nu att någon snäll själ, eller fler för all del, skickar mig ett par svenska disktrasor!

Jennifer Hermansson ,
125 S Mariposa Ave Apt 20
90004 Los Angeles, CA

(Japp, nu kan ni också se exakt var jag bor)

Tack så mycket mina kära vänner ! Jag dräper er inte om en kexchoklad eller liknande råkar följa med 😉

Annonser
Det här inlägget postades i immigration, Sightseeing. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till I-landsproblem, hjälp

  1. Dad skriver:

    Underbar läsning! Blir ressugen.
    Paket kommer.
    Kramar

  2. Tove Rönningen skriver:

    Klart du måste ha riktiga disktrasor 🙂 och en å annan kexchoklad + nån bok kanske..?
    Puss

  3. paket kommer skickat 😀 pusss

  4. Chocolina skriver:

    Känner igen problemet..det var likadant i Argentina. Där användes kökshanddukar för ändamålet!!! Vi skickar snarast, annars försmäktar du väl 😉

  5. Babe, kolla in denna sida: Sandra kolla in denna sida där du kan tjäna pengar på bloggen via annonser. skitlätt.

    http://www.adsettings.com/scripts/gen_space_img.php?aid=311&pid=13700

    alltid bra me lite extra cash 🙂

    puss

    http://vicktoriamurawska.blogspot.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s